Ett ordspråk man användare, jag undra varför just jag blev det svarta fåret, allt jag gör och säger blir oftast fel, det kvittar vem och var jag är så blir allt alltid fel jag försöker att vara som jag är men blir oftast utstött bland folk, men genom livet gång har jag lärt mig jag bryr mig inte för jag ska också ha lov att vara som jag är, här i Sverige är det inte lett får ofta höra du är Danska så därför har du ett konstig sett att formulera på ja ja vi säger väl det tänker jag, bara alla andra får komma med sina kommentera och idèr men så fort jag öppnar munnen så mothuggs det direkt , hur skal jag vara tänker jag? Jag har genom livet gång själv lärt mig att bli stark men det är inte lett alltid att skaka av vad folk säger, där finns ord som sätter sig och tar längre tid att skaka av. Vänner finns där inte gott om, men dom som jag har nu är dom som accepter mig som jag är, men jag är också väldig försiktig med vad jag säger, får hela tiden innan jag ska träffa dom, får jag tänk på vad jag säger var lugn och försök inte komma med egna vilja för så är jag säker på det också kommer att gå galt.
Jag kan komma ihåg många saker som barn när jag var ganska lite växte jag upp hos min mormor o morfar kommer ihåg att jag hade det bra där, detta här har jag fått reda på men så en dag skulle min mor gifta sig och den hon skulle gifta sig med skulle så adoptera mig det gick igenom och min mormor tyckte då jag skulle bo hos dem igen eftersom nu hade dom tid för mig, detta skulle jag då aldrig få reda på. sen jag själv kan komma ihåg har livet inte varit lett för mig, jag blev ofta slagit kommer ihåg jag fick ligga över pappas knä och jag fick riktiga röv ful det kvittade vad jag gjorde så blev jag slagit, sen började jag i skolan och då blev allt värre allt i klassen stötte ut mig, blev ofta knuffat och flickorna fångad mig drog mig i håret och hålade fast mig och slog mig och sagde jag något till någon så skulle dom stå mig ännu värre sagde dom så detta sagde jag aldrig till någon, när jag var mellan 8-12 år så var livet ännu värre hemma när jag kom hem från skolan skulle jag komma direkt hem, men ibland sket men i det och var ute och lekte med resultat på röv full på kvällen men det sket jag så i jag var inte som dom andra syskon dom var snälla och gjorde som där blev sagt fick bra betyg medans jag fick dåliga betyg. På sommar loven blev ja då inlåst på min rum och där skulle jag sitta till dom kom hem får jobbet fick e span jag kunde kissa i, ja ibland hände det jag ändå rymde ut och lekte men då blev straffet ännu värre, när släkten kom på besök som ofta skulle vara hos oss en vecka så fick jag lov att komma ut men sagde jag något om detta skulle jag få ännu värre straff, det blev rena semester för mig ut och leka och hitta på en massa hyss ja oftast goda hyss blev det.
Vi flyttade till Grönland när jag var ca 12 år i början tyckte jag allt var bra vi hittad snabbt vänner och fick gå ut och leka men plötslige en dag vände allt detta igen det var då när killar började visa intresse då fick jag inte gå ut lägra, men jag var jo lite busigt så när dom gick i säng så smög jag ut, men det blev jo uppdagat så kommer ihåg att jag fick så i en kall dusch och blev slagit med en klädes galler för så kom där inte blåmärken det hade min pappa då lärt sig i militärer, men eftersom jag började bli tonårig blev jag allt värre i mitt beteende för nu trotsade jag mina föräldrar på riktigt, jag blev olydig i skolan skolkade ofta fick för mig bara vara ute och vara mig själv, men en dag så blev det jo uppdagat så tillslut gick jag till skolan igen men gjorde oftast inget i skolan mera än att vara olydig och inte göra vad jag skulle på lektionerna, ett sätt jag/vi kom på för att kunde vara ute var att ofta så var min lilla syster barnvakt hos folk det var sånt vi fick göra för att tjena egna pengar, så fick jag lov att vara med då kunde jag vara ute med mina kompisar men vi hade alltid en fast tid som pappa ringde på for att kolla om vi verkligen var på plats, så det gällde om att ha koll där. När jag var omkring 16 år började jag att fundera över om han verkligen var min riktiga pappa, mina 3 andra mindre syskon var helt olik mig, så en dag berättade han det själv till mig, men det var kund för att min mamma på det tidspunkt vilje skiljas från honom, hon orkade inte mera av detta militär liv eller vad orsaken var hon ville inte prata om det. Hela värden rasade här jag blev en jobbig person hittade på mycket hyss och fick på den tiden kriminella vänner vi stal bilar och hittade på mycket skit. Kommer ihåg att min pappa sagde väljer du din mamma är du inte välkommen här och samma från andra sidan, men jag var på den tiden var jag så gammal som 16 år så jag frågade min mormor o morfar om jag fick flytta till dom och det fick jag min mormor hjälpt mig att få jobb och anmälde mig in i facket så på det viset började jag få pengar och så småningom fick jag mitt eget lilla rum som jag hyrde av privat personer, jag skippade de kriminella värden och blev ordentlig igen, men det var inte så lett kan jag säga eftersom dom fortsatte att komma mitt i natten och på obekväma tider och jag hade precis blitt mamma till mitt första barn, jag ville bara komma ut av allt det skit, en dag så träffade jag en svenskar och det var då jag tog beslutet att lämna lilla Bornholm och börja om livet på nytt, jag tyckte det var det bästa jag har gjort för mig och min dotter på den tiden, men igen det har varit en tuff tid för man kunde jo inte svenska och hade jo inget jobb, men jag tog tag i det lärde mig fort svenska och fick jobb efter 3 månade jag kom till Sverige och har jobba sen dess. Det var så lite om min barndom finns mycket mera men har bara skrivet det som jag kommer ihåg just nu.
Kram
